Färgterapi och färgernas betydelse – del 2
Historia
Att solljuset har avgörande betydelse för vår hälsa tror jag alla i vårt avlånga land är väl medvetna om. Det är genom de ultravioletta strålarna som vi kan producera D-vitamin som också är avgörande för upptaget av kalcium, vilket gör skelettet starkt och minskar risken för benskörhet. Även att D-vitamin boostar serotonin som påverkar våra känslor och vår sinnesstämning.
Redan under antika Egypten hade människor förståelsen för färger och hur ljuset kunde påverka deras livskvalitet. Det var vanligt med väggar målade i olika färger där man trodde att färger kunde bota olika åkommor. I särskilda tempel placerade Egypterna ut olika kristaller i fönsterna, för att i sin tur låta ljuset sprida sig i regnbågens alla färger över människorna/patienterna i rummet. Patienterna fick sedan en färgdiagnos och behandlades därefter.
I antikens Grekland var solljusbehandling (helioterapi) vanligt och uppmuntrades av Hippokrates för att behandla sjukdomar. Han förklarade även sjukdomarnas grundmekanism utifrån fyra kroppsvätskor.
- Rött blod – hjärtat
- Gul galla – mjälten
- Svart galla – hjärnan
- Vitt slem – levern
För att vara frisk och inneha god hälsa var det av vikt att ha balans mellan dessa fyra vätskor. Om obalans existerade behandlades patienten med dess färg som var orsaken till obalansen. Tex – om en patient hade problem med hjärtat så var det färgen röd som skulle kunna bota sjukdomen. Detta kunde ske i form av färgad mat, blommor, salvor, mineraler och kläder.
Under tidiga kristna perioden ansåg man sedan att medicinsk behandling med färg var hedniskt och de antika helande konsterna bevarades istället via muntlig tradition, blev därmed ockulta.
Det var inte förrän på 1000-talet, tidigt medeltid, som färgterapi togs upp igen.
Avicenna var en persisk läkare som trodde att färger kunde bota sjukdomar på en enkel nivå. Tex om en person var varm så var hen röd och om personen var kall så var hen blå. Han använde sig ofta av dessa två färger i läkningen och skrev mycket om kroppstemperaturer och kopplade ihop dessa till det som kallas för feber. Han noterade även de mer oönskade effekterna som färger kan åstadkomma, tex att rött höjde blodtrycket och blått sänkte det, medan gul ansågs dämpa inflammation och smärta.
Under Renässansen var det Alkemisten och mystikern Paracelsus som var den mest ryktbara läkaren. Han ansåg att ljus och färg var nödvändigt för god hälsa och använde sig av elixirer, talismaner, örter och mineraler i sina behandlingar.
I början på 1800-talet gjordes stora framsteg inom anatomi, kirurgi och medicinering. Det var nu som mysticism och magi ersattes av vetenskap och rationalism. I mitten av 1800-talet återupptäcktes ljusterapin (helioterapi som de antika grekerna pysslade med) och med hjälp av konstgjorda lampor användes ljuset för att förebygga och behandla tuberkulos.
I slutet på 1800-talet var det främst två läkare, Seth Pancoast och Edwin Babbit, som uppmärksammade färgerna i solljuset. Pancoast jobbade mest med rött och blått och menade att de röda strålarna stimulerade nervsystemet och de blå lugnade ner det.
Babitt använde sig av de primära färgerna, rött, gult och blått. Han identifierade färgen röd som stimulant för blodet, gul och orange som nervstimulansmedel samt blå och violett som lugnande för alla system och med antiinflammatoriska egenskaper. Därmed ordinerade Babbit rött vid förlamning, fysisk utmattning och kronisk reumatism; gult som laxerande och vid rening av tarmar och mage samt för luftrörsproblem. Han ordinerade även blått för inflammatoriska tillstånd, ischias, hjärnhinneinflammation, och huvudvärk. Den 6 augusti 1889 patenterade Babbitt “Sun and Vapor Bath”, och beskrivs som ett sol och värmebad som utsätter kroppen för verkan av solstrålar, ånga eller annan typ av värme eller påverkan av elektriskt ljus, i syfte att bota olika sjukdomar och öka fysiska mentala krafter. Han uppmuntrade sina patienter att dricka ett färgat elexir, dvs vatten som fått så i solen i färgade glas och menade att det hade en helande kraft. Det var också nu som Färgterapi myntades – Chromotherapy
På 1900-talet kom flera innovatörer inom färgterapi att träda fram. Ghadiali var den första att skriva en bok om färgterapi, där han beskrev att färger hade olika effekter på plantor, djur och människor. Han utvecklade en vetenskaplig metod för att behandla människokroppen med färg och uppfann två projektorer med vars hjälp han kunde använda sina 12 färger i behandlingen, denna metod kallas för Spectro-chrome color therapy. Max Luscher, professor i psykologi, menade att en persons val av färger eller förkärlek till en viss färg skulle kunna vara underlag nog för att diagnostiser både fysiska och psykiska tillstånd. Filosofen Rudolf Steiner ansåg att färg var ett levande väsen och att varje nyans hade en andlig betydelse. “Green is the dead image of the living, peach blossom the living image of the soul, white or light the soul’s image of the mind, and black is the mind’s image of death“(http://www.colorsystem.com/?page_id=1301&lang=en).
Dagens färgterapi använder sig och influeras av dåtidens forskare och fortsätter att utvecklas. I del 3 kommer du att få lära dig mer om chakra och färgernas helande kraft.
Källor https://www.biologicalmedicineinstitute.com/edwin-dwight-babbitt https://sv.innerself.com/living/health/healing-disciplines/4639-color-therapy-through-the-ages-by-helen-graham.html https://sv.innerself.com/levande/h%C3%A4lsa/helande-discipliner/4640-f%C3%A4rgterapi-healing-helen-graham.html https://www.netinbag.com/sv/medicine/what-is-heliotherapy.html http://www.colorsystem.com/?page_id=1301&lang=enWhat is Spectro-Chrome Color Therapy?Färgterapi, Pauline Willis Colour Therapy, Center of excellences Upptäck färgterapi: En förstahandsbok för bättre hälsa, Helen Graham
Läs alla avsnitten i serien om Färgterapi och Färgers betydelse
Färgterapi och färgernas betydelse – del 1: Vad är färg?
Färgterapi och färgernas betydelse – del 3: Aura, chakra och färgernas helande kraft
