Målaräventyr med En Svart Katt och En Paus för Skidåkning

Vecka 6, 5 – 11 februari

Låt mig få presentera Selma, min nya kattmodell.

Visionen visade sig inte alls stämma med verkligheten. Som jag nämnde i förra blogginlägget så finns det utmaningar med att måla en svart katt, av flera skäl:

1. Skuggning och ljusreflektion: Eftersom svart är en mycket mörk färg är det viktigt att få till skuggor och ljusreflektioner på rätt sätt för att skapa djup och dimension i målningen. Att hitta rätt balans mellan mörka nyanser och ljusa höjdpunkter kan vara knepigt.
2. Detaljer och definition: Svarta katter kan ibland sakna tydliga detaljer och definition i sin päls på grund av färgen. Det kan vara utmanande att måla fram ansiktets drag eller kroppens form utan att det ser platt eller tvådimensionellt ut.
3. Färgvariation: Trots att det är en svart katt finns det ofta subtila färgvariationer och undertoner i dess päls, som kan vara svåra att fånga på duken. Att hitta rätt nyanser av svart och skapa en känsla av liv och rörelse i målningen kan vara en utmaning.
4. Reflektioner och glans: Svart päls kan ibland ha glans eller reflektioner, särskilt om den är blank eller om ljuset träffar den på ett visst sätt. Att återskapa dessa reflektioner på ett realistiskt sätt kan vara svårt och kräva precision och skicklighet.

I den här målningen så är inte katten helst svart utan jag har använt mig av Amsterdams akrylfärg Paynes grey, som är en mörkgrå färg med lite blå ton i. Sen har jag tagit fram ljuset och färgtonerna för glans genom att blanda i lite vit färg. Problemet i sig är egentligen inte den svarta pälsen utan den vita pälsen på hakan och bröstet. Jag fick helt enkelt inte till det och tycker det blev platt och livlöst. Det saknas struktur och känsla av päls och rörelse. Mitt tålamod och min frustration ställde också till det så nu ligger den ofärdig och jag väntar på få ny inspiration och ta tag i den igen. Planen är att måla katten helt svart faktiskt och därmed frångå den ursprungliga katten. Jag fixar det sen, någon annan dag.

Det fick bli en paus i allt det här svarta-katten-eländet. Vi tog vårt pick och pack och drog iväg till Romme för lite skidåkning istället. Kallt men vackert och luften gjorde att jag fick lite ny energi faktiskt. Inte så att jag ville ta tag i kattmålningen utan att jag istället påbörjade en planering av någon helt annan målning. Det får ni se mer om i nästa vecka.

Tyvärr har jag inte kunnat ägna någon tid åt mitt stickande denna vecka, trots min önskan att göra det. Med konstrundan runt hörnet har jag varit tvungen att fokusera på att producera några målningar för evenemanget. Det har varit en hektisk tid, men jag är så glad över att få möjligheten att visa upp mitt arbete för andra konstälskare.

Sammanfattningsvis har denna vecka varit en blandning av konstnärliga utmaningar, trevliga avbrott och intensivt arbete inför konstrundan. Jag är tacksam för möjligheten att utforska min kreativitet och för det stöd jag får från er alla.

Konstnärliga hälsningar

Martina