Inspiration, Målningar

Mitt vallmofält

Det spelar ingen roll hur mycket jag jagar sommaren, jagar efter att solen ska hetta min hud. Det är inte den som värmer mig, som föder mig, som ger mig liv. Det är mina minnen. Alla platser jag sett, alla människor jag skapat värdefulla samtal med. Alla känslor och stunder oavsett om de gjort ont eller varit det vackraste. Alla skratt, all gråt, all förtvivlan, all besvikelse och alla leende.

Det är när vintern kommer som jag vet att jag levt, överlevt. Jag måste hitta värmen där jag kan, svepa den om mig som en filt. Det är när vintern kommer som jag upptäcker värmen i mig, där under filten, bland mina minnen.

Mitt Vallmofält är mina minnen. Olika blommor, olika minnen. Ljuset och skuggan, sida vid sida, de rör vid varandra. Påminner varandra om det som är och det som var.

Du hittar målningen i Webshopen

Event

Trädgårdsvernissage

Först… är så glad och tacksam för alla som kom, alla fina ord, alla fina blommor och goddricka. Tack till alla som ville ha en tavla, och som faktiskt valde att köpa en av mig. Sju stycken tavlor fick nytt hem i lördags. Det betyder så mycket och jag fick världens egoboost. Tusen tusen TACK för att ni stödjer mig och gör så jag kan fortsätta med det jag älskar så himla mycket 🙏.

Innan jag bestämde mig för att ha en vernissage (ja jag har kollat upp hos SAOL och n-genus är korrekt att använda i ordet Vernissage 😊) så var jag rädd för att visa upp det jag gör, på riktigt och i verkligheten. Det skulle ju bli min första vernissage… Någonsin. Klart man får vara rädd och nervig då. Instagram har en liten skyddande hinna och det är lätt att gömma sig bakom telefonen, där är det tryggt och skyggt. Men jag är så glad att jag valde att göra det, att jag vågade och faktiskt tog mig i kragen och förverkligade det hela. Att börja med en trädgårdsvernissage tillsammans med människor jag känner var också väldigt lagom, jag kände mig trygg och uppskattad.

från början var tanken att vi skulle hålla till i en helt annan trädgård, en större och mer luftig trädgård än vår egen. Tyvärr såg vädret inte alls ut att vara med oss i början av veckan, vi blev tvungna att planera om. Så istället valde vi att flytta hem vernissagen, tömma hela altanen (som har tak över sig) med möbler och slå upp ett partytält för att göra ytan större. Däremot hade jag inte riktigt huvudet med mig när vi bestämde oss för att tänka om. Söndagen innan vernissagen toppdressade vi gräsmattan som fått stora frysskador från vintern. Kanske inte den bästa iden att ha folk som går på gräset då, men what the… blir det ingen gräsväxt så gör vi bara om arbetet. Det var helt klart värt det från vår sida.

Det blev väldigt lyckat och fördelen med altanen var väggarna där målningarna lätt kunde hängas upp. Och vädret blev bra ändå, till och med lite solig trots allt.

Allt blev så lyckat och det kom så mycket folk, så rörande. Tack igen.

Och ett stort tack också till min mamma som ordnat med tilltugg, till mina barn som hjälpt till att bära möbler, servade förfriskningar och till min man… som alltid ALLTID står vid min sida.

TACK

Målningar

Dammen

Det är när vishetens damm är still som näckrosorna kan blomma. Det är när du är tyst som du kan höra. Var nyfiken på din röst och betrakta dig själv och världen utan att döma, inte tolka, inte förutbestämma eller oroa dig. Bara registrera det som sker inom och utanför dig själv. Förvånas inte över dina egna reaktioner, värna dem, skydda dem och försök förstå dem. Försök förstå din egen subjektiva sanning. Om du känner dig frustrerad eller förtvivlad, acceptera det. Om du är lycklig var en lycklig människa. När detta är naturligt kan du titta närmare ner i dammens djup, få syn på dem mer komplicerade mönster, det som förvillar och grumlar så du inte kan se botten. Du kommer hitta nya sidor hos dig själv, ständig förvånas med behag eller obehag.

Att näckrosorna kom till vara av ren slump. När jag höll på med bakgrunden såg jag djup och skuggor och hur lummiga grenar hänger ned mot en vattenyta. För mig ligger dammen undangömd, den bär på en hemlighet.

Till att måla näckrosorna har jag använt mig av en palettkniv och akrylfärg direkt från färgtuben. Bakgrunden är målad i akrylfärg och akrylink.

Denna målning ingick i den vernissage jag hade i maj under temat Självkänsla.

Målningar

Indigobarn

Du har kommit till jorden för att göra skillnad och med en längtan att göra gott.

Du har kommit till jorden för att förändra samhället struktur och förlegade tankesätt och normer

Du har kommit till jorden för att bygga broar mellan det gamla och det nya

Du har kommit till jorden för att sprida ljuset och den mänskliga potentialen

Du har kommit till jorden för att uppmärksamma obalanser i dagens samhälle och kring din närmaste omgivning.

Har ni hört talas om Indigobarn?

Det sägs att det föddes en hel del indigo barn på 60-talet och under Flower Power-rörelsen samt att barn födda från 1996-2008 är Indigobarn. Indigobarn är ljusbärare, består av en gammal själ från tidigare liv och bär på erfarenhet och visdom. De beskrivs som systembrytare, kompromisslösa och handlingskraftiga och kan även uppfattas som gränslös. Med sin passion och kreativitet banar de vägen för ett samhälle där människor ska kunna tänka själva och och inte göra som alla andra. De vågar stå upp för sina åsikter och säger vad de tycker, alltid med kärlek och välmening. Deras stora styrka finns i deras medkänsla och sin naturliga vilja att hjälp andra människor och djur. De sägs ha en indigofärgad aura därav namnet Indigobarn.

Om dessa indigobarn finns eller inte, det är upp till dig avgöra. Jag hoppas innerligt det.

Målningar

Jag ser dig

Brunt och rosa, älskar den kombinationen och den återkommer ofta i mina målningar. Genom att fortsätta läsa här nedan kommer du att förstå varför.

Jag är fascinerad över färgernas betydelse och vad det är som gör att vi dras till en specifik färg. Genom måleriet och färgerna kan man lära känna sig själv och även uttrycka sig själv, vi kan förändra vårt sätt att må och påverka vår tillvaro till det bättre genom att veta hur färgerna påverkar oss. Färg är livet, om ni tänker er att vi ständigt omger oss av färger där naturen är ett tydligt exempel. Se bara på regnbågen, vilket färgspektra! Enligt den österländska filosofin består vi av sju färger (rött, orange, gult, grönt, blått, indigo och lila) som kallas för chakran och som har betydelse för oss och hur vi kommer i balans. Jag tänker att jag ska komma till detta i ett annat inlägg i bloggen, om chakramålning och dess färger.

Den bruna färgen sägs vara en bekväm färg att använda och får oss att må bra. Den skapar ombonad och trygghet inom familj och i hemmet och förknippas med närhet till moder jord och naturen

Den rosa färgen står för kärleken mellan mor och barn, ska vara en feminin färg. Själv tänker jag ändå kärleken mellan förälder/vårdnadshavare och barn. Den är kravlös, omsorgsfull och beslutsam. Här finns ära och moral och lugnar ner stormande känslor.

Men snälla rara, när jag läser det här så finns det så mycket likheter till mig som person.

Jag är en hemmaråtta och älskar att umgås med familjen, vi står varandra när just av den anledningen. Närheten till naturen och den trygghet den och familjen ger mig är verkligen en välsignelse. Det bruna och rosa blir tillsammans klistret som håller ihop oss som familj, därför blir den kombination både vacker och betydelsefull. För mig.

Jag har valt att ge målningen namnet “Jag ser dig”.

Har du någon gång tittat på en person och verkligen känt hur mycket du älskar den personen. Det spelar ingen roll om personen tittar på TV, läser en bok, skrattar, svarar okoncentrerat och lite random på en fråga du ställt, sjunger, gråter, pratar eller nynnar. Bara genom att titta på den personen så vet du – Jag älskar dig!

Väljer du att tolka målningen på något annat sätt? Gör den till din egen, hitta en kontakt som stämmer in på dig och dina drömmar och visioner.

Målningen finns i butiken

Målningar

Moder Jord

Mother nature reveals her secrets to those who walks her path

Shikoba

Jag inspireras av naturen och älskar att omge mig av skog, blicka ut över öppna landskap och vatten. Det är där jag får återhämtning och lugn, det är där jag kan knyta an till mig själv. Jag tror på att männsiskan ska få känna sig fri och lite vild ibland precis som naturen är. Att stanna upp, andas in, känna den vilda vinden, det är som att bevittna tusentals små mirakel och det är enkelt att hitta och känna något vackert. Det är som att komma hem, hitta tryggheten och bli ett med naturen. Vi har det i oss, vi är en del av naturen och naturen är en del av oss.

Det finns ett ställe som berör mig, där bäcken är kolsvart och träden hänger tunga över vattnet som ett skydd. Sommartid finns där ett grönt skimmer som lägger sig som en slöja över ögonen. Dit kommer inga andra människor och där kan jag ta av mig skorna och känna hur markens alla små beståndsdelar absorberas under mina fötter, grundar mig och låter mig växa.

Det finns ett ställe som berör mig, där stenarna är täckta av tjock mossa och där solen sipprar in mellan granarna, kastar ljus och skugga. Att sjunka ner i den mjuka mossan, känna den under min kropp, då tillåts jag mig stillas till ro och vila.

Det finns ett ställe som berör mig, där vågorna kluckar mot bryggan, där vattnet glittrar och där tärnorna dyker. Det solvarma träbrädorna, stickorna i handflatorna och tårna i sjön. Det sakta gungandet, evigt och tidslöst.

Det finns ett ställe som berör mig, där gräset skiftar från grönt till gult. Där klövern trängs med prästkragar blåklockor och kronhjortar. Där solen går ner och himlen kommunicerar i hundratals färger, suddas ut och tynas bort, lovar en ny dag.