Nedanför berget, vid höjdens fot, i dalens vagga, viskar de en stilla sång. En sång för att söva, döva. Vaggar, vyssjar, gungar, sida till sida. Bäddar in ditt mörker under bladens täcke och när morgonen gryr öppnas deras sköra krona ,släpper ut ditt dunkel, förintas i ljuset.
