Det spelar ingen roll hur mycket jag jagar sommaren, jagar efter att solen ska hetta min hud. Det är inte den som värmer mig, som föder mig, som ger mig liv. Det är mina minnen. Alla platser jag sett, alla människor jag skapat värdefulla samtal med. Alla känslor och stunder oavsett om de gjort ont eller varit det vackraste. Alla skratt, all gråt, all förtvivlan, all besvikelse och alla leende.
Det är när vintern kommer som jag vet att jag levt, överlevt. Jag måste hitta värmen där jag kan, svepa den om mig som en filt. Det är när vintern kommer som jag upptäcker värmen i mig, där under filten, bland mina minnen.
Mitt Vallmofält är mina minnen. Olika blommor, olika minnen. Ljuset och skuggan, sida vid sida, de rör vid varandra. Påminner varandra om det som är och det som var.
Du hittar målningen i Webshopen
